Höstvindarna är här och de tar mig tillbaka till det som varit. Förra hösten, alla vattenpölar jag nonchalant klev i med mina Dr.Martens, jag märkte det nog inte ens. Allt blir mörkt och det ligger mystik och ensamhet i varenda hörn. Höstlöven för med sig tankar, den renar mig men smutsar ner hela min vardag och jag tar flykt i mina böcker, lever genom någon annan när allt kommer för nära. Jag minns Belgien, Västerås, Sthlm och alla kvällarna i Uppsala. Men framför allt saknar jag Paris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar