12/07/2011

days off

En av mina lediga dar. Jag gömmer mig i gathörn. Jag har gjort ingenting i 2 månader.

11/23/2011

sedative

Huvudet nuddar väggen, golvet
ögonen i taket, längre och längre.
Lägg dig ner här, jag ligger här.
Det tar så lång tid att andas,
för jobbigt att tänka.
Drar händerna genom håret, håll kvar.
Lägg dig ner här, där jag är.
Händerna sliter lakanet ur sängen,
ciggen sköter desperationen.
Du är en skugga omkring mig,
dina händer i min nacke, ögonen i taket.
Länge, länge, länge.
Gör precis så som du gjorde när du,
Lägg dig här, där jag är.

11/16/2011

in love with a feeling.

 jag somnar och vaknar. det enda jag hör är samma låt, stone me.
jag vet inte vad jag drömmer om.

11/01/2011

sju sorger

Gbg 2010

I ett desperat försök att hitta vilja, tänker jag på att byta stad. Allt kommer tillbaka, alla ser på mig att jag tappat förståndet. Det handlar inte om att vara förvirrad, det handlar om besatthet, desperation, separationsångest. Hela världen skakar, jag bara står stilla och tittar på.

10/24/2011

alla våra dagar, alla våra nätter

Min kära enda vän.
Hur fan blev vi så stora? Hur kunde det gå så fort?
Jag menar, nu är vi ju där, tiden är inne, nu är vi mitt i hemliga.
Jag tror vi levt som vi lekte, kanske bättre, kanske mer livat?
Ibland känns det otroligt att vi överlevde alla de där ögonblicken
av oändlig saknad, längtan, misstro och hopplöshet.
Men mest otroligt är väl endå att vi är där vi är idag,
tillsammans.
Jag tänker ibland på alla dem som korsat våra vägar,
som kommit till oss, givigt oss glädje, hat, men som sedan
försvann någonstans där längs vägen.
Och jag frågar mig själv: Varför hände det aldrig med oss?
Är vi kanske förlorade vi 2?
Nej, jag tror vi är födda vinnare, som lyckats hitta sin
själsfrände vid 7 års ålder. Jag tror vi kan allt, vi har bara
inte förstått det än. Och här sitter jag nu, med gråten i halsen
och tänker på våra år och på alla år vi har kvar. Fatta, vi har inte
ens blivit morsor än och det känns som om jag levt ett helt liv med
dig, och jag är lycklig.
Vi har alltid drömt om det som är så långt bort, om det vi inte förstår
och inte kan ta på. Men nu förstår jag, vi är här NU, det är här nu
och allt det vi drömt om ligger precis framför oss.
Musiken slutar aldrig när jag är med dig, så låt oss bli "vuxna",
för allt det bästa har inte hänt än.
Du är min kära Madelene, min enda vän.
Låt ingen kliva på dig, du förtjänar bättre än så.
Dom kan säga vad som helst om oss, dom kan dra åt helvete,
vi kommer alltid se bortom allt det där.

Grattis på 20-årsdagen <3

10/10/2011

jag behöver nåt starkare

Allt det där viktiga jag skulle säga glömde jag bort. Allt vettiga tankar om vad jag verkligen behöver flög iväg likt löven från träden. Leendet kom inifrån, tvivlen försvann. Nån satt lite färg på vardagen, någon sa "vi hörs". 

9/27/2011

yesterdays girl


sommaren värmde upp mig ganska bra, 50cl pet med vin värmde ännu bättre i solnedgången. vi försvann i målnen o skorna gick sönder medan vi sprang. Något var det som gjorde oss så fria. nu gör det mest ont.

9/19/2011

vi kommer alltid ha Paris









Höstvindarna är här och de tar mig tillbaka till det som varit. Förra hösten, alla vattenpölar jag nonchalant klev i med mina Dr.Martens, jag märkte det nog inte ens. Allt blir mörkt och det ligger mystik och ensamhet  i varenda hörn. Höstlöven för med sig tankar, den renar mig men smutsar ner hela min vardag och jag tar flykt i mina böcker, lever genom någon annan när allt kommer för nära. Jag minns Belgien, Västerås, Sthlm och alla kvällarna i Uppsala. Men framför allt saknar jag Paris. 

8/20/2011

don't waste my time.

jag är inte jag längre.
det har jag kanske aldrig varit.
new times . old days .. bye

7/17/2011

Inga kläder

Jag intalar mig att skiten tar slut, precis som allt annat. Som sommarn snurrar fort, och vi bara snöar bort. 
Men jag känns livlös och världen är tom, och jag ber dig vända för att se, jag ber sig stanna ett tag. Men som jag visste, allt var redan borta för länge sen. Besvikelsen gör mig ond och elak och sätter världen i spinn ett tag. Men ångesten förblir min vän, och tårar finns ingen mening att spilla. Jag börjar om, tills jag lyckas snubbla över din ena sko och du ber mig vila här ett tag. Jag gör inget på rätt sätt och det sista jag vill bry mig om är dig. Jag vet hur du ser ut i inga kläder, fast jag vet fan ingenting mer om dig. Jag vill bara vända undan, gå hem, glömma. Och jag börjar om .. jag är nån annan nu, iförsig, men när jag strippar o klär av mig är de samma grej.